måndag 16 januari 2017

Tidsbegränsat byggstrul i Kungsbacka

Satte morgonkaffet i vrångstrupen i torsdags när KungsbackaPosten publicerade nyheten att Länsstyrelsen beslutat upphäva ett beviljat bygglov med startbesked för 52 bostäder på fastigheten Kläppa 2:2 invid Åsa pendeltågsstation. Ägaren till en fastighet några hundra meter från området har överklagat och en sådan måste så klart behandlas. Den klagande har till exempel anfört att det pågår ett pålningsarbete och att det därmed inte är troligt att det handlar om tidbesgränsad användning.

Länsstyrelsen ger inte den klagande rätt på den punkten men menar ändå att det inte är tillräckligt tydligt att det rör sig om tillfälligt bruk. Dessutom påstår man felaktigt att det saknas hissar till tredje våningen i den huskropp som har en tredje våning. En feltolkning av vad som står i ansökan.

Modulhusen ska ställas på plintar och fastigheten är förberedd och grundlagd på enklaste sätt, men det är klart att det syns, det är en byggarbetsplats. Redan i morgon tisdag förväntas modulhusen levereras. Det vore märkligt om inte den byggkran som redan finns på plats ska ställa av husen någon annan stans än på plintarna.

Det torde vara uppenbart, eftersom ansökan gäller det, handlar om tidsbegränsad användning. Redan om några veckor förväntas regeringen komma med lagförslag som innebär ytterligare förenklad prövning. Länsstyrelsens agerande gör att man frågar sig om de förstår vad de ställer till med. Å andra sidan borde Kungsbacka kommun varit tydligare med att de avser använda lägenheterna för att tillgodose bosättningskravet för nyanlända som tilldelats vår kommun och att det måste ske snabbt genom tillfälliga byggnader.

Jag har agerat och informerat mig under dagen, både av Eksta och av Länsstyrelsen. Förstår att det hela sannolikt kommer att lösa sig med att kommunen kommer in med en ny bygglovsansökan som förtydligas på vissa punkter. Då, men först då kan länsstyrelsen i Halland göra rätt. Jag som sitter med i Länsstyrelsens Insynsråd hoppas jag medverkat till sakens lösning och har något att ta upp på nästa möte.

Ola Johansson
Centerpartiet

onsdag 4 januari 2017

Nubbeförbud på midsommar skulle smälla högre

Nyårsfyrverkerierna orsakar mycket debatt, både i traditionella och framförallt sociala medier. Förekomsten av farliga kemikalier - gifter  har varit omdebatterat. Vi en snabb Googling finner jag att de flesta larmrapporter är från 2011 eller tidigare och att ett dokument från branschorganisationen SFB - Sveriges fyrverkeriers branschförbund med osäker datering förnekar förekomsten, bestämt.

Att smällare oavsett när och hur de används förgiftar naturen, torde vara skäl nog för ett förbud. Diskussionen nu handlar om hur och när de används och det är en annan sak. Självklart förekommer det att folk skadar sig och andra på smällare och raketer. Jag har själv många kompisar som i unga år brände fingrarna på en Kina-puff och att hålla i en ett-öres medan den small var en baggis för de tuffaste (inte mig vid den tiden). Unga pojkar har nog i alla tider burit sig dumt åt med sånt som smäller. Det var inte skäl till förbud då och borde inte vara det nu heller.

Det fanns heller ingen, vare sig vuxen eller barn, som brydde sig om när det pangades, så fort askarna köptes in till påsk och hela lovet small det i gathörn och på skolgårdar. Särskilt brevlådor var ett tacksamt offer. Ingen tog dock dessa som skäl att plädera för totalförbud.

Vad ingen egentligen heller brydde sig om då var hur djuren drabbas. Korna löpte amok om de var på bete så tidigt och rev ner taggtråd och elstängsel på vägen ut, oavsett vad det var som störde dem. Hundar om de fanns var ju jakthundar och förväntades ju tåla smällar. Nu är det annorlunda. Jag ömmar för de stackars djuren som måste hålla sig inomhus. Enligt min uppfattning vore detta (såvida inte gifter och tungmetaller förekommer) det starkaste skälet till att tidsbegränsa eller ransonera försäljningen att skydda hundarna.

Nu efter nyårsafton har diskussionen nästan uteslutande kommit att handla om det allmänfarliga bruket av raketer bland folk och då inte riktade vertikalt utan horisontellt, i avsikt att skrämma människor, eller ännu värre träffa dem och egendom. Förfärligt, javisst och i likhet med skadegörelsen på 60- och 70 talet (brevlådorna), något som i första hand de vuxna har ett ansvar att hålla efter och i andra hand polisen. I fyllan och villan är ju troligtvis de vuxna så kallade förebilderna lika aningslösa förövare som någon annan. Polisen har annat att syssla med och med de begränsade resurser som finns, tycker jag det är bra om de gör utryckningar där det förekommer lägenhetsbråk med misshandel och våld i nära relationer.

Det senare är ju som bekant vanligt förekommande under de storhelger då det köps och konsumeras mycket alkohol i Sverige. Det är vid dessa tillfällen som många barn misshandlas och kränks av sina fäder och andra män i deras närhet. Många kvinnor, sambor, hustrur, flickvänner eller tillfälliga bekanta våldtas och misshandlas av sina män då de är påverkade av alkohol och/eller andra droger. Det förekommer också att de ger sig på andra män med knivar, knytnävar, krossade flaskor och vad tillhyggen som finns i närheten. Det är heller inget som enbart är förbehållet socioekonomiskt svaga medborgare och områden, utan är vanligt också på orter som Särö, Billdal, Bellevue, Danderyd och Östermalm.

Dessa segregerade områden i Sverige där män dricker alkohol utgör ett stort problem och en säkerhetsrisk, speciellt under sådana storhelger som nyår och midsommar, men jag hör ingen höja röster för att vi ska sluta sälja sprit för det. Nubben blir kvar till midsommar och raketen till nyår. Det är vad jag tror.

Ola Johansson, Centerpartiet



fredag 30 december 2016

En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson

måndag 28 november 2016

Byggbromsen så slopar vi den! Bopolitisk diskussion med C i Piteå

Vi behöver sätta fart på bostadsbyggandet. Här i Piteå finns uppfinningsrikedomen och ett framgångsrikt, expansivt byggföretag i Lindbäcks Bygg. Kvällen efter studiebesöket där talade jag för Centerpartiet i Piteå. Samuel Öqvist filmade. Här kan du se och höra vad som sades om hur vi får bättre fart på bostadsbyggandet i hela Sverige.

Först en presentation av mig själv.
Del 1:

Därefter en liten överblick över bostadspolitiken
Del 2:

Efter den finns det anledning att diskutera Norrbotten och Piteå
Del 3:

Det behövs 710 000 fler bostäder till 2025. Stora utmaningar
Del 4:

Vi gjorde en hel del som betyder mycket idag. Två alliansregeringar reformerade bostadspolitiken i grunden. Därför byggs det idag
Del 5:

Det här är dom beslut som ligger till grund för den bästa bostadspolitiken. Den kan man utveckla genom motioner till stämman 2017. Skriv!
Del 6:

Vill du se hela sändningen i ett svep så är det bättre att klicka på den här länken. Kör!
Del 1-6:

De PowerPoint bilder jag använder fortfarande kan du be att få med ett maj till mig. Skriv till ola.johansson@riksdagen.se

Ola Johansson


- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Piteå