fredag 22 december 2017

En julhälsning till er alla



Så börjar snart det sista året på den andra mandatperioden som riksdagsledamot från Halland för Centerpartiet. Innan jag redogör för vad som hänt under 2017, vill jag ta fram andra händelser kopplade till mitt förenings- och samhällsengagemang.

Jag slutade i styrelsen för HK Aranäs efter ett år som suppleant. Jag föreslogs på en plats som var vakant, av legenden Elon Josefsson på årsmötet. Då tackar man inte nej, men efter ett år då jag dels har haft svårt att få tid att gå på styrelsemöten och utöver det känt att det jag kan bidra med i föreningen inte kräver ett styrelseengagemang, så hjälper jag föreningen på andra sätt. Under julmarknaden på Kungsbacka torg, med tusentals besökare var jag konferencier. Det känns som ett fint och viktigt förtroendeuppdrag av en sort som jag gärna åtar mig åt andra.

Ja går mycket på lokal idrott. Handboll förstås (HK Aranäs hemmamatcher och ibland även bortamatcher), men också bandy. Det går riktigt bra för Frillesås BK som är på väg att ta hem Allsvenskan och ta en plats i bandyns högsta division. Självklart klappar fotbollshjärtat för Löftadalens IF. Snart börjar vi igen med att ringa sponsorer och skapa det snyggaste programbladet inför fotbollssäsongen 2018. Damlaget håller till i div 4 och herrarna i div 5.

Efter hela 6 år som förbundsordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund lämnades ordförandeskapet i somras över till Per Lodenius vid stämman i Trollhättan. Under dessa år har jag blivit en bygdegårdare i själ och hjärta. En folkrörelse som verkligen är rikstäckande, med en sådan bredd och engagemang för kulturen, för mångfalden, för fest, mat och gemenskap. Den i särklass största och viktigaste samlingslokalorganisationen i Sverige med över 1400 medlemmar.

Jag har valts in i Insynsrådet för myndigheten SGU – Sveriges Geologiska Undersökning, en myndighet som har koll på vad som finns i marken som vi ska bevara och bruka med förnuft, exempelvis dricksvattnet och vara försiktiga med när vi bebygger så det inte uppstår skred eller miljöförstöring. Vid sidan om Länsstyrelsen i Halland, den andra myndigheten jag har insyn igenom att bli utsedd av regeringen.

2016 fick jag bland annat uppleva ett presidentval i USA på nära håll och man förundras över vad som nu händer. Det här året blev det inte lika mycket resande. Dock ett uppdrag som valövervakare i Albanien. En liten tidigare fattig, diktatorstyrd stat i södra Europa som kämpar med att vara en demokratisk flerpartistat på tröskeln till EU. Vackert belägen med fina stränder pittoreska byar, en livlig huvudstad och höga berg. Själva valövervakningen varade över hela midsommarhelgen och jag bestämde mig även för att försöka se landet från en hyrbil under en dag. Själva övervakningen gick bra, men jag fick göra jobbet helt själv med tolk och chaufför, så nu får man anse sig som garvad i gebitet och redo för fler uppdrag. Ett viktigt sådant för att främja demokratin.

Barnen: Pontus, 34, gift med Sara bor i Torslanda har barnen Ture 4,5 och Elis 1 år. Elin 30 bor tillsammans med Erik och har barnen Egon 3,5 och Elsa 2 år. De senare har nyss flyttat in i ett eget hus i Tölö trädgårdar, Kungsbacka. Linnea 26 bor i Mölndal och har just börjat plugga på Göteborgs Universitet, Kulturarvsvetenskap och det har börjat bra. Barnen är vår stora stolthet och barnbarnen skänker glädje alla dagar om året åt mig och min hustru Kicki sedan över 30 år.

Semesterresorna med Kicki gick till Gran Canaria under sportlovet och som en rundresa med tåg i Skotska högländerna, ön Skye och storstäderna Glasgow och Edinburgh. Det skedde efter Almedalsveckan som det här året blev fruktansvärt intensiv.

Bostads- och samhällsbyggnadsfrågor har varit oerhört stora, viktiga och tillfällen till många debatter. Allra roligast att få diskutera med regeringsföreträdare som bostadsministern Peter Eriksson. En av många händelser som sticker ut är när jag den gångna veckan fick delta vid invigningen av Lindbäcks nya husfabrik i Haraholmen utanför Piteå. Även där i diskussion med bostadsministern.
 

Det känns att branschens organisationer och företag uppskattar det jag gör, även om de inte alltid håller med. Det är viktigt att skaffa och upprätthålla ett nätverk inom politiken, precis som det var under yrkeslivet som säljare, konsult och chef. Mitt ledarskap som politiker behöver stödjas och utvecklas kontinuerligt. För det har jag haft ett ohyggligt starkt stöd i coachen Susanne, som hjälpt mig staka ut vägen till att åter bli ”den ledare jag en gång varit”. Det kan behövas för det finns mycket att uträtta och utveckla, även hos mig själv som 57-åring.

Riksdagsåret, det sista hela innan valåret har inneburit att jag bytt strategi för att lyfta bostadsfrågorna som en väsentlig grund för annat som oftare lyfts i debatten. Klyvningen av Sverige mellan storstäder och landsbygd och mellan olika grupper i samhället, integrationen, miljö och klimat, arbetsmarknad, äldrefrågor, trafik, migrationen, studier, trygghet. Listan kan göras lång över samhällsutmaningar som alla börjar med frågan vad vi bygger, hur och var vi bor.

Genom att spela på flera instrument och samverka med reformer på skatteområdet blir vi bättre förberedda vid det maktskifte som kommer, där Centerpartiet givetvis ska sätta sin prägel på de blocköverskridande samtal om långsiktiga reformer inom bostadspolitiken som många talar om. Jag har starkt stöd i kommunsverige för att göra bostadsfrågorna mer centrala i Centerpartiets och partiledningens kommunikation och kommer fortsätta med det. Inte minst på stämman i Malmö där det fanns många motioner, fördes en livlig debatt och fattades många beslut.

Vid sidan om Civilutskottets beslut, inläsningar, överläggningar och debatter i kammaren har jag ägnat en del tid åt Utrikesutskottet där jag är ersättare och jag har fått rycka in för andra. Roligast var att debattera attackerna mot blåljuspersonal med Morgan Johansson och övriga partiers rättspolitiska talespersoner. En TV-sänd debatt som många följde och gav mig beröm för.

Det blir med stor sannolikhet ytterligare en mandatperiod för mig 2018-2022. Efter moget övervägande bestämde jag mig för att kandidera en sista (?) gång. Det mesta och viktigaste att uträtta är ännu inte påbörjat och jag ser fram emot att få jobba i en större och mäktigare riksdagsgrupp, med många nya kollegor, vid sidan om de jag haft nöjet att jobba tillsammans med hittills. Den här gången blev jag allvarligt utmanad av flera som bestämt sig för att ersätta mig och det blev tydligt när beslut skulle fattas att en del önskade mig på en icke valbar plats längre ner, eller utanför valsedeln. Nu blev det inte så, utan en övervägande del av de medlemmar som deltog i provvalet ville se mig som etta och ännu tydligare blev det på stämman, där jag vann en sluten omröstning om förstaplatsen med klara 66-44. Ett starkt stöd och ett tungt ansvar, som jag lovat att leva upp till och inte göra någon besviken. Laget går före jaget och om vi arbetar strategiskt och smart kommer det bli två C-mandat till Halland den här gången. Det jobbet har redan börjat och efter årsskiftet kommer vi att märka mer av det.

Till dess vänner, vill jag önska er en God Jul och ett Gott Nytt år!

Vi ses!
På Instagram: @kungsbackaola
På Twitter: Ola_Johansson

Ola Johansson

torsdag 7 december 2017

Kärnkraftsparentesen - nu kommer räkningen

Riksrevisionen larmar om en grovt underfinansierad avfallsfond. Hittills har det kostat 43 miljarder kronor att forska om att hantera kärnavfall och utbränt kärnbränsle. Svensk Kärnbränslehantering bedömer (2016) att det återstår kostnader på cirka 106 miljarder svenska kronor. Svindlande belopp, även för en riksdagspolitiker som bara med ett enda knapptryck släpper loss 1000 miljarder varje år i statens budget. Det som återstår att betala är alltså 1/10 av kostnaden för skattebetalarna för att driva konungariket Sverige under 2018.

Nu påstår alltså rikets revisorer som har att övervaka alltsammans att det fattas tiotals miljarder, till följd av underskattningar och felräkning. Dessa pengar måste fram, eftersom de en gång ställdes som villkor för att låta kärnkraftverken byggas, laddas och drivas. Måste jag påminna om att jag och de flesta andra Centerpartister vid den tiden stod för motståndet, bland annat i den folkomröstning som hölls och där väljarna lurades genom två olika ja-alternativ ställda emot Linje 3 som innebar ett nej till ny Kärnkraft.

Nu avvecklas kärnkraften, samtidigt som den byggs ut. I Ringhals sker en stor satsning på reaktorerna 3 och 4, samtidigt som 1 och 2 stängs 2019 och -20, till en kostnad som enligt Hallands Nyheter blir 4 miljarder högre än beräknat. I det här fallet är det inte roligt att behöva påpeka att vi som var kärnkraftsmotståndare hade rätt.

Det är kraftägarna som ska fylla på fonden som säkerställer att radioaktivt material aldrig någonsin kommer ut, vare sig från de stängda anläggningarna, eller de använda bränslestavarna. Låt oss komma ihåg att slutförvaringsanläggningen för det använda kärnbränslet ännu inte är byggt. Det förvaras sedan några årtionden i ett mellanlager, kallat Clab.

Kostnaderna för att genomföra detta gigantiska projekt måst täckas och det är inte meningen att skattebetalarna ska riskera stå för räkningen igen. Låt oss istället vara tacksamma över att vi i Sverige ännu så länge inte behövt vidkännas katastrofer som den i Fukushima i Japan, eller olyckor som Harrisburgh 1979.

I kärnavfallsfonden finns 65 miljarder i fondkapital och det belopp som finns avsatt ska täcka kostnader fram till 2080 - om drygt 60 år. Riksrevisionen konstaterar att det finns stora osäkerheter om framtida kostnader. Fonden har under lång tid varit grovt underfinansierad och detta har de ansvariga myndigheterna underlåtit att påtala. Låt oss komma ihåg att kapitalet inte står inne på något bankkonto, utan består av fondplaceringar, liknande dom som vi behöver för att kunna få ut våra pensioner den dagen det behövs. Huruvida kärnkraften kommer kunna stå för sina kostnader beror alltså på ränteläget och tillväxttakten i ekonomin framöver.

Det finns kanske ingen anledning till oro. Det värsta som kan hända är fortfarande en olycka. Det här måste bara göras. Alternativet att låta bli finns inte och vi ska var glada över att vi ännu så länge lever i ett land med fred, demokratiska institutioner och en oberoende granskning av makthavare och myndigheter. Jag kan bara konstatera att Sverige vore ett land med färre stora bekymmer om vår Nej-linje personifierad med Centerpartiets, Thorbjörn Fälldin och min Halländske företrädare Ivar Franzens inställning att sol, vind och vatten är hållbara alternativ till att riskera spridning av radioaktivt material från en osäker källa.

Vi blir ett träd med djupa, djupa rötter.. Aldrig ger vi upp!


"Vinburgarna" på Ringhalsmarschen 1978.

lördag 18 november 2017

Vad för sorts läder har dina skor?

Hej Xxxx
Det är bra att du söker upp mig på Centermailen, det är ett av de säkraste sätten. Allra säkrast är ola.johansson@riksdagen.se.
Att besvara ditt mail är något jag gör med stor tvekan, eftersom jag sett hur det på aktivisternas sida används mot mig, mot journalister som bara gör sitt jobb, emot de grannar, vänner och lantbrukare som tar verksamhetsidkaren i försvar och påtalar de trakasserier han och hans familj utsatts för, bland annat dödshot. Den ende privatperson jag kan minnas att jag nämnt vid namn är den som uttalar sig för aktivisterna och vid ett flertal tillfällen tack vare oss fått lov att (via massmedier) rikta falska anklagelser mot företagaren och det sätt han (fullt lagenligt) beskriver sin verksamhet. Det skulle förvåna mig mycket om Richii har något emot det. Vårt uppmärksammande av metoderna som protesterna använder sig av, innebär inget försvar vare sig för branschen, eller den verksamhet som bedrivs, utan är precis det vi säger - ett sätt att peka på orimliga tillvägagångsätt att ta lagen i egna händer. Jag är själv inte en person som skulle kunna känna mig bekväm som ägare av en päls, däremot så har mina skor jag går i skinn av naturläder. Det kanske även dina har?
Jag förstår att personer som inte äter kött har starka skäl till det, men det rättfärdigar inte de sabotage som sker mot kycklinguppfödare, grisbönder och andra djurhållare, eller myndighetspersoner som har att se till att lagar och regler efterlevs på svenska jordbruk. Jag hoppas det får ett slut och att en normal samtalston kan återfås i detta. Det du beskriver kan jag läsa och ta till mig och är säker på att det finns olika versioner om bakgrunden. Jag är ingen domare, utan lagstiftare. Har misshandel skett så ska det anmälas till polisen och såvitt jag vet finns det inga fällande domar som ger stöd för tesen att någon har misshandlat eller hotat någon - ännu så länge - vare sig på den ena eller andra sidan. Jag förväntar mig inget annat än att valda citat ur detta mail kommer att kopieras och läggas ut för att användas emot mig. Jag skulle önska att om så sker du meddelar mig det i god tid.
Vänliga hälsningar
Ola Johansson

Mailsvar 2017 11 17

onsdag 1 november 2017

Skydda åsiktsfriheten från att missbrukas i djurrättens namn


Idag onsdagen den 1 november 2017 besökte jag och Kristina Yngwe ett av många landsbygdsföretag som utsatts för djurrättsaktivisters ovälkomna uppmärksamhet. Under parollen ”Stäng minkfarmen i Falkenberg” hotas, häcklas och kritiseras verksamheten och dess ägare. Ett fritt och öppet samhälle ska inte stoppa vare sig debatt eller protester, oavsett vad det gäller. När nazister demonstrerar på gatorna går det inte att hindra. Det enda vi kan - och måste stoppa - är de gånger då de med politiska motiv utsätter andra människor – meningsmotståndare för hot och skadegörelse.

Kan vi hindra NMR från att marschera i uniformen, vapen och sköldar på gator och torg, måste vi kunna stoppa det när det sker oanmält på och i anslutning till privat egendom.

Det är vad som skett på Söndregårds minkfarm och hemma hos Niclas Pettersson och hans familj sedan i somras. 20-talet aktivister har tagit sig in och släppt djuren lösa (bara det är djurplågeri eftersom minkarna inte är anpassade för ett liv i det fria och inte kan återplaceras i burarna sedan de fångsts in), hissat upp flaggor och banderoller, kedjat fast sig och ägnat sig åt skadegörelse.

Värst av allt är ändå dödshoten mot familjen och trakasserierna som riktat sig mot dem i deras hem någon kilometer från gården. En docka i form av ett skelett som ska förställa ägaren hängd i en snara och löftet att gården ska jämnas med marken måste tas för vad det är. Hot som vilken dag som helst kan sättas i verket av aktivisterna själva, eller av människor som sympatiserar i sak men har svårt att sätta gränser.

För mig som är född och uppvuxen på en gård bara några kilometer från Glommen blev det första gången jag var framme och fick se och höra om hur minkuppfödning för pälstillverkning går till. Visst kan man ha synpunkter på det och mot syftet med att föda upp pälsdjur. Själv skulle jag inte komma på tanken att köpa en minkpäls, eftersom jag av olika skäl inte känner mig bekväm med det. Men det är en rättighet jag tar som konsument att välja.

Att verksamheten är tillåten och håller sig inom lagar och regler har vi myndigheteter som kontrollerar. Men som Kristina Yngwe påpekar går inte ens myndighetspersoner fria. Det som drabbat Niclas med familj, händer kycklinguppfödare, kobönder, grisuppfödare, jägare, djurparker och ridskolor i Sverige och i andra länder. Djurrättsaktivisterna i Halland som leds av den brottsdömde Richii Klinsmeister är bara en liten men obehaglig del av ett större internationellt nätverk.

Man kan fråga sig med vilken rätt han kallar andra för djurplågare, var gränserna går och vad mer han och hans aktivister gör sig skyliga till än att trakassera Niclas Pettersson?

Centerpartiet vill att en särskild brottskod införs som är kopplad till djurrättsaktiverad brottslighet, så att man kan kartlägga omfattningen och klarlägga sambanden mellan personer och olika händelser.

Systematiskt missbruk av yttrande- och demonstrationsfriheten måste kunna hindras så att händelser som de jag ovan beskrivit inte ska kunna ske med stöd av lagen. Tänk nazister och vad de skulle kunna utsätta personer för vars åsikter eller bakgrund de ogillar.

Det europeiska polissamarbetet som kartlägger och stoppar djurrättsbaserad terror måste intensifieras och förbättras.

Olika leverantörer, personal och tjänsteleverantörer drabbas och känner sig förföljda och utpekade. Det gör att de drar sig för att leverera och utföra tjänster, som exempelvis att vara revisorer åt djurföretagare. I de fall då det sker ska staten kunna träda in och erbjuda denna för verksamheten helt nödvändiga tjänst. Bara då kan trakasserierna upphöra.

Ovanstående är förslag som lagts av Centerpartiets ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet Kristina Yngwe som ska behandlas av riksdagen under 2018. Jag står bakom dem, liksom jag stöder Niclas som verksamhetsidkare och är beredd att komma till platsen och delta i den tysta motdemonstration som grannar och LRF-medlemmar mangrannt ställer upp med varje gång gården utsätts för ockupation. Så som skett åtskilliga helger och kvällar under sensommaren och hösten.
 
Besöket uppmärksammades av lokal TV och Radio Halland, samt Hallands Nyheter.



fredag 27 oktober 2017

Livets vatten - Du & Jag #11 2017

Eller på andra språk: aqua vitae (latin), eau de vie (franska) för att inte nämna whisky – som är en översättning av en skotsk dialekt. Nu var det inte i första hand om dessa varianter av kröken som krönikan skulle handla, utan om fyra betydligt allvarligare aspekter på den för sjöfarten så väsentliga ytspänningen.

1.      Dricksvatten av god kvalité och i tillräcklig mängd

Vi har hittills varit väl försörjda i Sverige av den varan, men särskilt den här sommaren har vi fått uppleva brist på många håll i landet. Vatten är ett kommunalt ansvar och ska så förbli men staten behöver stötta kommunerna i deras arbete. Centerpartiet satsar 250 miljoner mer än de rödgröna på att förbättra vattenkvalitén och bygga ut kapaciteten i våra dricksvattensystem.

-        Låt oss hoppas och tro på att Sverige förblir ett land där det bästa dricksvattnet finns i våra kranar och inte måste köpas på flaska.

 2.      Ett orimligt strandskydd hindrar bostäder

Det är ännu otillåtet att bygga någonting närmare vatten än 100 meter och på många håll är strandskyddet dessutom utökat till 300 meter. Orimligheter som förbud mot att bygga invid en grävd damm som det välkända trädgårdsföretaget i Fjärås ålades, sedan de i ett annat myndighetsbeslut beordrats att gräva densamma går i bästa fall att undanröja, för den som orkar och har råd att överklaga. Detsamma gäller byggnadsförbudet intill ett grävt dike i Vallda, som de flesta månader på året är torrlagt. Värre är det för den fastighetsägare jag besökte för någon månad sedan i Sundstorp som vill bygga ett hus på sin mark för att underlätta generationsskiftet på gården, som fick byglov av kommunen men avslag hos länsstyrelse och i domstol.

-        Ett förenklat strandskydd med möjlighet för kommuner att bestämma själva skulle både ge fler bostäder och en levande landsbygd.

3.      Nedsmutsningen av havet hotar vår planet

Rester av plast återfinns i näringskedjor och det berättas om hela kontinenter plastskräp som flyter omkring på oceanerna. Nedskräpningen längs våra stränder upplevde jag som barn lite idyllisk, med fynd av gamla flaskor och ting som flutit i land vid vår gård söder om Olofsbo havsbad i Falkenberg.

Nu är det annorlunda och det krävs internationella överenskommelser för att få stopp. Avgiften på plastpåsar är bra. Du har själv ett val om du vill bidra till att hålla havet rent. Men spridning av mikroplaster ut till våra vattendrag kommer också från däckslitage, tvätt av textilier som innehåller syntetfiber eller från hygienartiklar med mikroplastpartiklar. Vilken effekt detta har på människor är oklart men i djurriket innebär detta fortplantningsstörningar liksom att hela ekosystem rubbas.
 
-        Förbjud mikroplaster i hygienprodukter och investera samtidigt i att bygga ut vattenreningsverken!

 

4.      Utrivningen av kvarnar, dammar och kraftverk

EU:s vattendirektiv föreskriver en prövning av tillstånden att dämma upp för att utvinna energi. Det är väl rimligt att det på platser där fisk har vandrat byggs laxtrappor så de kan ta sig upp och fortplanta sig, utan att hackas i bitar av turbiner i vattenkraftverk. De stora kraftbolagen har råd och kompetens att såväl pröva som att bygga om. Men många små kraftverk, som Ålgårda kraftstation vid Stensjön berörs och för många innebär det att de behöver lägga ner, och dessutom betala för att återställa och riva ut gammal utrustning. I värsta fall kan detta drabba en stor del av vårt kulturarv, då även kvarnar och kraftverk som är flera hundra år gamla kan komma att beröras. Ända sedan medeltiden har vattenhjul, kvarnar och dämmen använts för att mala säd, såga plank och smida spik till skepp och fartyg som bidragit till handel och välstånd för vårt land.

-        Är det meningen att vi skall återställa till en stenålderssituation, enbart för att skapa vandringsvägar som det är osäkert om fisken ens kommer vilja använda sig av?

Till sist några ord till om sjöfarten. I Göteborg finns Nordens största containerhamn. För att kunna ta emot och lasta av de största fartygen med en kapacitet av hela 22 000 containrar behöver farleden in i Göta Älv muddras och fördjupas. Jag vill verka för att det åtminstone till en del av bekostas av staten. Frakterna via Göteborg är viktiga för industrin i hela Sverige.
 
Ola Johansson (C)