Det är frågan om traditioner

I går eftermiddag passerade jag torget i Kungsbacka och fick då bevittna avslutningen av "den levande julkrubban" med kameler får, herdar, vise män och den heliga familjen. Alla (utom Jesusbarnet - en docka) levande gestaltade av riktiga djur och statister från Stadsmissionen i Göteborg.

Levande julkrubba i upplösning
framför porten till Kungsbacka kyrka

Vi kanske skall vara glada över att denna tradition efter 1000 år nådde oss från Mellanöstern och länder som idag heter Palestina, Jordanien, Libanon, Syrien och Israel. Josef och Maria tvangs iväg från sitt hem för att skattskriva sig och fann härbärge i ett stall som någon "snäll" värdshusägare anvisade dem och där födde de ett barn. Resten är, som man brukar säga, historia.

En av våra kända buskisförfattare Christer Claesson skrev för länge sedan en text om hur vi skulle reagera om Jesus plötsligt dök upp igen på någon av våra flyktingförläggningar, eller varför inte ett hem för ensamkommande barn. Tanken svindlar men är inte speciellt osannolik om man tänker på varifrån flyktingströmmarna är störst idag.

Idag presenterade Centerpartiets ideprogramsgrupp en del av det förslag som ska klubbas på stämman i Upplands Väsby i mars. Där vi står upp för principen att invandring skall vara fri, ungefär så som den varit under hela vår historia, med den skillnaden att det nu finns nationsgränser och tekniska möjligheter att ta sig över dessa relativt snabbt. Här en notis i DN. Men det är knappast enkelt och man kan fråga sig om det är restriktionerna i sig, skillnaden i lagstiftning mellan olika länder och höga murar kring de nationella gränserna som är orsaken till de svårigheter som kritikerna till en sådan politik pekar på. För Sveriges del handlar det om att sänka trösklarna, både till arbets- och till bostadsmarknaden. Skapa fler arbeten i växande företag och se till så byggföretagen kan bygga de bostäder som behövs för att ge människor tak över huvudet och renovera de bostäder som står inför förfall. Det är inte en politik specifikt för invandrare utan för alla som lever i Sverige.

Sverigedemokraternas framgång är det många som försöker ge sig i kast med att förklara. Jag avstår från det, men konstaterar att de haft tur och skicklighet när det gällt att ta vara på "traditionsdebatten" som förs i media och på nätet. I själva verket vill jag påstå att det är de som har skapat den. Vandringssägner av det här slaget är inget nytt. Ofta har de sin grund i någon verklig händelse med fullt legitim bakgrund - en batagell. Någon har tänkt och gjort rätt, men det har blivit fel. Jag hade tänkt gräva i och skriva om det istället fann jag via facebook en länk till denna utmärkta blogg. Läs den här och länka dig vidare till källorna. Rasister och främlingsfientliga har ett starkt grepp på nätet och det märks nu när kloka och goda vänner på sina facebooksidor ger spridning åt budskap som mejslats fram i organisationer som är motståndare till mångkultur, som vill dela upp människor efter ras och härkomst och som dessutom är stolta över det.

Är det ett stort problem att Disney tar bort stereotyper ur en film som producerades under en tid när organiserad rasåtskillnad förekom i USA, något decennium före gaskamrarna och Nazismens födelse? Minns att det blev ett herrans väsende när Tjuren Ferdinand togs bort ur tablån för att ge plats åt nyare Disneyproduktioner. Jag tror vi ska vara glada att vi inte ser på samma TV-program som för 30 år sedan och att vi låter vår nutid påverka hur vi ser på vår historia.

Jag tror också det är ett misstag att med ryggmärgsreflex ifrågasätta Skolverkets riktlinjer till rektorer om besök i kyrkan. Undervisningen i våra skolor är ickekonfessionell och det beror på att det finns många inriktningar inom kristendomen, många olika livsåskådningar och en stor andel barn som inte bett om att få böner lästa för sig, bli välsignade, eller ens vara en del av Svenska Kyrkans traditioner. Att rektorer har svårt att förhålla sig till detta förvånar mig inte alls, speciellt inte här i Västsverige där Henrik Shartau fortfarande har ett starkt grepp om förkunnelsen och där ambitionen begripligt nog hos många präster är större än vad som är lämpligt, med hänsyn taget till barnens integritet och föräldrarnas tro. Såvitt jag förstår är det inte många i skolans värld som reagerat, utan snarare kyrkans folk och en del som inte satt sig in i vad det egentligen handlar om, nämligen besked om vad som gäller för att skolan, utan att bryta mot lagar ska kunna vara delaktiga i de traditioner som hör julen och sommaren till. Det borde välkomnas, även av kyrkan.

Detta har Sverigedemokraterna inte varit sena att utnyttja och med sitt försprång på nätet är det en enkel match för dem att via mig och andra få ut sin förenklade bild och bifoga några av de mer eller mindre kända vandringssägnerna. Nu ser vi opinionssiffror som visar att det här är vad de behöver för att rikta blickarna bort från järnrör, kvinnoförakt, kränkningar och rasistiskt fyllesnack. Genom att tala om "traditioner" och Svenskhet får de oss att tro att det är skillnad på oss människor, att vissa traditioner är bättre än andra, att nyheter och förändring är av ondo. Så bygger vi inte ett mänskligt samhälle för framtiden.

Ola Johansson
Centerpartiet