Redan tidigt i höstas började vi i kontakter med Justitiedepartementet diskutera utformningen av en lag om snabbare betalningar. Eftersom jag i min yrkesroll som säljare av konsulttjänster haft att förhålla mig till det faktum att våra kunder, storföretag i fordonsindustrin, pressar sina leverantörer till betalningstider på upp emot 120 dagar, vet jag hur angeläget det är att reglera betalningstiderna. Att dessa storföretag använder småföretagen som bank gör att dessa inte har ett utrymme att investera i personalens kompetensutveckling. De ligger ute med löner, sociala avgifter och moms, medan de väntar på betalning och riskerar konkurs när likviditeten urholkas.
När förslaget nu skall behandlas går regeringen långt i att lagstifta om betalningstider och förseningsavgifter etc. EU har i direktiv uppmanat medlemsstaterna att komma till rätta med problemet sena betalningar. Avtalsfriheten, för privata näringsidkare, finns kvar. Det kan göra mig orolig över att storföretagen alltjämt pressar mindre företag, i konkurrens om krympande volymer, till usla betalningsvillkor. Å andra sidan finns risken att storföretagen, om de tvingas till 30 dagar, lägger sina beställningar hos leverantörer i våra grannländer, som implementerat direktivet, men bibehåller möjligheten att komma överens om betalningstider på 60 dagar eller mer.
Svenska jobb riskerar flytta utomlands. Det finns också fall där det är det mindre nystartade företaget som köpare, med dålig likviditet, vill komma överens med det större om att få betala, först när deras egen kund betalat. Att binda dessa vid en betalningstid på 30 dagar är skadligt för nyföretagandet.
Ända tills förra veckan var detta en fråga där det endast var jag och några till som insåg sprängkraften i. Men när Socialdemokraterna plötsligt ändrade uppfattning och nu föreslår en tvingande lagstiftning om max 30 dagar, utan möjlighet att avtala om något annat, blev det plötsligt debatt. Inför onsdagens votering är det ännu osäkert hur majoriteten blir. Det finns en risk för tvingande lagstiftning, utan vare sig utredning eller analys. Detta kallar jag för Dambergs Döbelnsmedicin i en debattartikel på SVT Debatt, som ni kan läsa här.
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar