Kvällen före operation - svårt att hålla klaffen

Då är dagen D snart inne då jag gör min andra klaffoperation i livet. Många tankar far genom skallen, ännu så länge i ordning, kontrollerat, rationellt. Tankarna går i första hand till de närmaste. Familj, släkt och vänner som inte kan göra något annat än vänta och oroas. Själv medveten om riskerna och vad som kan hända. Det värsta?! Döden, har nämnts som en tänkbar men mycket osannolik följd. Ställt mot utsikten av att åter utveckla ett försvagat hjärta, hjärtsvikt, trötthet och större och ännu farligare konsekvenser är det här ändå det enda och bästa som kan göras. Med den kunskapen i bakhuvudet är tanken på risker lättare hantera och om det värsta skulle hända så drabbar det ju inte mig, eftersom jag redan sover.

Blåsljudet som upptäcktes när jag var trettio visade sig komma från aortaklaffen och beskedet var att operation skulle behövas innan påverkan på hjärtat blev irreparabla. Det visade sig att 40-årsåldern var en lämplig tidpunkt, mitt i yrkeskarriär, när barnen ännu var hemmaboende och på väg att bli vuxna.

Den gången tog det mig 3 månader att återgå i arbete som chef på konsultföretaget, men först efter 6 månader kände jag mig helt återställd.

Jag fick en biologisk klaff inopererad från en människa. Det var vad jag önskat mig efter inrådan från den då 50-årige kirurgen Gunnar Svensson som opererade mig. "Den bäste" sade man till mig. Det har betytt att jag kunnat leva normalt, träna, tävla, jobba, utan medicin. Enda nackdelen fick jag veta, var att klaffen har en hållbarhet på 10-15 år. Nu har det gått 13 år drygt och läckaget är åter rejält. Att vänta till "efter valet" är ingen option, hur gärna jag än hade velat. En hypotetisk tanke är hur det hade varit om jag med vetskapen om en stundande operation skulle ha bestämt mig för att kandidera till återval. Jag vet inte. Nu är siktet inställd på valseger och ytterligare fyra år i Riksdagen.

Idag har jag träffat den 63-årige Gunnar, eftersom det blir han som opererar mig under 5 timmar, med början kl 10, onsdag den 5 mars, förutsatt att operationen inte ställs in och jag får vänta.

Eftersom Helén Andersson, Varberg ersätter mig så behöver besked komma. På fredag utses hon genom talmannens klubbslag att träda in för mig på plats 157 på Hallandsbänken och som ordinarie i Civilutskottet. Jag har förberett henne på bästa sätt för de 5-6 veckor jag minst kommer att vara borta, väl medveten om att det blir svårt för henne att uträtta så mycket. Jag är säkert på att hon kommer att göra ett bra jobb och sätta avtryck ändå. Jag önskar henne all framgång och glädje.

Åter till morgondagen och den närmaste framtiden. Jag räknar för det första med att vakna framåt kvällen, för att vårdas på IVA under natten. Sedan flyttas jag till vårdavdelning här för att efter ytterligare någon natt komma till Varberg för eftervård i ytterligare en till två veckor. Tur för mig att jag är Hallänning för hade jag varit Göteborgare hade jag fått åka hem efter tiden på Sahlgrenska. Sist gjorde ett infekterat operationssår att jag fick ligga kvar i ovisshet i tre veckor

Jag har siktet inställt på att komma igång och röra mig, framförallt promenera när jag kommer hem. Göteborgsvarvet som jag är anmäld till får vara. Koncentrationssvårigheter kan hänga kvar länge, liksom risken att det uppsågade bröstbenet skadas vid ett fall eller oförsiktigt lyft. Därför är 8 veckor ett minimum sjukledighet säger man. Bilkörning under den tiden är inte att tänka på. Jag får känna mig för och bestämma mig i vilken takt jag vill komma igen. Även om lusten att delta i den poltiska debatten är stark är det något jag bör avhålla mig från. Först och främst för att det jag gör kanske inte blir så bra, men också för att jag måste akta mig för att dras med i stressen och jakten på offentlighet.

Att ligga ute på Facebook kanske inte är det bästa. Jag vill inte lova för mycket, men en statusuppdatering lär komma, även om det dröjer.

Därför skriver jag dessa rader på min blogg i kväll, just innan det är dags att släcka lampan och försöka sova, för att alla ska veta vad som väntar och varför jag håller mig borta från offentligheten medan konvalescensen pågår hemma i Kungsbacka. När sommaren kommer hoppas jag ha varit på plats i Riksdagen för att avsluta min första mandatperiod veckan efter midsommar. Sedan blir det Almedalsveckan där jag redan är inbokad på några framträdande som bostadspolitiker. Efter det lite sommar bad och sol nere i Olofsbo och sedan är det valrörelse som gäller.

Tack för din tid, på återseende.

Ola Johansson

Centerpartiet