I december 2013 gavs beskedet att
det under våren skulle bli dags att operera hjärtklaffen igen. Just efter det
att jag låtit mig nomineras till ytterligare en mandatperiod som Hallandscenterns
riksdagsledamot. I ärlighetens namn hade jag i samband med det en stark längtan
att lämna politiken och återgå till mitt spännande arbete, för att avsluta
yrkeslivet som konsult/chef/säljare. En omstart i karriären lockade och ett
vägskäl i livet passerades, när jag till slut valde att svänga in på vägen mot
supervalåret och två intensiva kampanjer. Först ett Europaval i maj och sedan riksdags
(kommun och regionval) i september. Combitech
heter min arbetsgivare som haft vänligheten att bevilja tjänstledighet tre
gånger på åtta år. Numera är ”vi” en del av Svensk försvarsindustri (SAAB AB),
men i Göteborg fortfarande en gärna anlitad leverantör av system och tjänster för
AB Volvo och Volvo Cars eftermarknader och numera även konstruktörer.
Erfarenheten av arbetslivet är
något jag gärna briljerar med i Riksdagen. Att ha jobbat nästan 25 år i och för
fordonsindustrin är något som skiljer mig från de flesta, inte minst
Socialdemokraten Mikael Damberg, med vilken jag fortfarande diskuterar
betalningstider i näringslivet. Nu senast på frågestunden någon vecka före jul
och dessförinnan i en interpellationsdebatt som jag beskrev den
6 februari 2014. Det var det enda inlägget jag skrev i februari, eftersom
jag laddade upp inför operationen som blev bestämd till den 5 mars och att hustru
Kicki och jag dessförinnan hann med en semesterresa med bad, sol och promenader
till Teneriffa. Den
4 mars skrev jag om mina tankar dagen före och den
12 mars kom nästa inlägg med den nya klaffen, skriven hemifrån.
Mina kval inför framtiden har
hållit i sig hela året. Den extrema nationalismen som präglar Europa gör så man
med skakande händer plockar böcker om 30-talet ur bokhyllan, medan man läser om
hur President Putins storryska ambitioner applåderas av högernationalister,
drabbar det politiska livet i Sverige som en Tsunami. Min
sista blogg 2013 handlade om Sverigedemokraterna. Liksom min mest lästa och
kommenterade 2014, där jag kritiserade förslag om långtgående inskränkningar i
mänskliga rättigheter från en av deras riksdagsmotioner. ”Efter
en lång mörk kväll kommer en kristallnatt”
För Centerpartiets del började året med
ett rekordlågt väljarstöd. Med 2,8 % som lågvattenmärke blev resultatet i
EU-valet en mirakulös återhämtning. Tyvärr kom inte Kent Johansson tillbaka
till parlamentet som jag hoppats, men det var nära och tack vare Fredrick,
Kristina och Kent var vi ytterst nära ett andra mandat och det hade blivit
Kents. Nu får jag istället glädjen att ha Kristina Yngwe som riksdagskollega.
Hon och jag har skrivit fler motioner tillsammans som man kan läsa om i det
här inlägget, just i slutet av den allmänna motionstiden i november.
På EU-valdagen var jag åter inlagd
på sjukhus och tämligen ointresserad både av det och resultatet i Ishockey VM-finalen.
På onsdagen den 21 maj hade jag varit ute och motionscyklat och på natten väcktes
min fru av att jag krampade och var okontaktbar. Det var starten på ett
märkligt dygn som jag minns med fascination, förvåning och skräck. Jag hade
fått epilepsi, blev inlagd på sjukhus med medicin och restriktioner, bland
annat mot att under minst sex månader köra bil. Inte bästa upptakten på en
valrörelse att strax innan sommaren drabbas av ny sjukdom. Möjligen har jag
varit oaktsam, för ganska snart var jag tillbaka i riksdagsdebatten och
Almedalsbesöket blev av som planerat. Minnena från den tiden är lite oklara och
jag var väldigt chockad den där veckan i maj. I månadsskiftet skulle jag dessutom
ha öppnat Bygdegårdarnas Riksförbunds stämma i Blekinge. Ledsamt men
oundvikligt att missa det.
Ett nytt verktyg i kommunikationen
på Sociala medier kom till nytta under våren. Bambuserkontot fylldes på med det
mesta och varierande kvalité. Ta gärna en titt här. Överst
finner du en film från det enda alliansframträdandet
under valkampanjen. Några inslag från valrörelsen med bland annat migoch Jenny, samt ett antal mer eller mindre KurtOlsson-liknande reportage
och intervjuer som det här, bara några dagar efter operationen. Ettav mina bästa, med argument som ännu är aktuella om S-Mp-regeringens dubbla
budskap om jobb och byggande. Det ligger 53 filmer för påseende med ett
varierat utbud av intervjuoffer, Alex Bengtsson, Claes Åkerberg, Jenny
Axelsson, Rudolf
Antoni (som intervjuade mig hos Fastighetsägarna i Göteborg), Eskil Erlandsson,
Michael Kaucky, Mikael Kulanko, Henrik Olsson, Beatrice Martinez (när vi vände ryggen åt Jimmie
Åkesson i Kungsbacka) m.fl. Dagen innan EP-anfallen spelade dethär in, på ämnet antibiotika i djurhållningen hos lantbrukare i Valinge.
Valet i september gick bra. Mest glädjande
är det att Centerpartiet i Kungsbacka återtog den position som jag lämnade. Fredrik
Hansson är nu både ordförande i Servicenämnden och Kommunalråd, dessutom andre vice
ordförande i Kommunstyrelsen. Jag tog med bred marginal mig in i riksdagen med
hjälp av personkryss. Där hamnade vi i opposition och förberedde oss
inledningsvis för ett aktivt, konstruktivt och kritiskt arbete, där målet är
att stärka Centerpartiet och Alliansen inför valet 2018. Nu utbröt budgetkaoset
den 3 december och Stefan Löfven aviserade extravalet, som i dagarna istället
blev en decemberöverenskommelse. Detta ligger nu så nära i tiden att det inte
tjänar något till att beskriva. Det aktualiserar åter frågan om att hålla
Sverigedemokraterna utanför varje form av inflytande i parlamentet. I november
ritade jag en bild på kometen P67 och skrev några rader om vad jag menade. Tecknandet
har återupptagits och sprider glädje åt en del, kanske mest mig själv.
När vi summerar upplevelserna under
2014 så är det kanske den oväntade resan till Bangladesh som etsat sig fast
starkast och det faktum att jag vid sidan av bostadsfrågor getts en möjlighet
att flankera Kerstin Lundgren i utrikesfrågorna. Resan summeras i flera
bloggar från november och sammanfattas i denna
som skrevs i december.
Det är fullt fokus på
bostadspolitiken och inför 2015 hoppas jag på att byggande och investeringar i
bostäder blir en av centerpartiets huvudfrågor och lösningar. Nu blir det inget
val i mars, utan helt vanlig politisk debatt om sakfrågor. Det blir ett år där
jag hoppas sjukdom, skador och tidsbrist inte hindrar mig från att träna för
Göteborgsvarvet (som jag är anmäld till), Bockstensturen (MTB) och andra
utmaningar. Det finns orosmoln på den politiska himmelen. De flesta har jag
varit inne på här. Jag hoppas kunna resa tillbaks till Georgien någon gång och
återknyta kontakten med mina vänner där.
Dem, alla ni som nämnts här, min
familj, släkt, vänner gamla och nya grannar i Kungsbacka och Gällinge, facebook-kompisar,
twitterföljare. Harald, Majvor, Anne, Millis, Kerstin, Kristina, Maria, Anders W
Johnsson, Gisela, Monica, riksdagskollegor, många av er har jag inte nämnt. Jag
vill tacka er för allt ert stöd och önska er ett gott nytt år!
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar