onsdag 31 december 2014

2014, ett skitå...Nej förresten jag ville inte vara utan det, men 2015 kan bli bättre!

Självklart innehåller ett helt år så mycket att glädjas åt. Speciellt åt barnen. Linnea som tagit steget att flytta utomlands för att jobba och förverkliga drömmar. Elin som blev mamma i april till Egon och till Pontus som köpt ett radhus i Torslanda (av alla ställen) för sig sin fru och vårt första barnbarn Ture. Till föräldrar och svärförälder. Pappa som befriades från sjukdom i slutet av augusti och lämnade mamma efter sig, nöjd, lättad men självklart sorgsen. Svärfar minns inte riktigt var han är och om han behöver gå ut och mjölka korna idag, men finner sig snabbt i den goda och kärleksfulla omsorg han får på det fina nya boendet i Åsa.

I december 2013 gavs beskedet att det under våren skulle bli dags att operera hjärtklaffen igen. Just efter det att jag låtit mig nomineras till ytterligare en mandatperiod som Hallandscenterns riksdagsledamot. I ärlighetens namn hade jag i samband med det en stark längtan att lämna politiken och återgå till mitt spännande arbete, för att avsluta yrkeslivet som konsult/chef/säljare. En omstart i karriären lockade och ett vägskäl i livet passerades, när jag till slut valde att svänga in på vägen mot supervalåret och två intensiva kampanjer. Först ett Europaval i maj och sedan riksdags (kommun och regionval) i september. Combitech heter min arbetsgivare som haft vänligheten att bevilja tjänstledighet tre gånger på åtta år. Numera är ”vi” en del av Svensk försvarsindustri (SAAB AB), men i Göteborg fortfarande en gärna anlitad leverantör av system och tjänster för AB Volvo och Volvo Cars eftermarknader och numera även konstruktörer.

Erfarenheten av arbetslivet är något jag gärna briljerar med i Riksdagen. Att ha jobbat nästan 25 år i och för fordonsindustrin är något som skiljer mig från de flesta, inte minst Socialdemokraten Mikael Damberg, med vilken jag fortfarande diskuterar betalningstider i näringslivet. Nu senast på frågestunden någon vecka före jul och dessförinnan i en interpellationsdebatt som jag beskrev den 6 februari 2014. Det var det enda inlägget jag skrev i februari, eftersom jag laddade upp inför operationen som blev bestämd till den 5 mars och att hustru Kicki och jag dessförinnan hann med en semesterresa med bad, sol och promenader till Teneriffa. Den 4 mars skrev jag om mina tankar dagen före och den 12 mars kom nästa inlägg med den nya klaffen, skriven hemifrån.

Mina kval inför framtiden har hållit i sig hela året. Den extrema nationalismen som präglar Europa gör så man med skakande händer plockar böcker om 30-talet ur bokhyllan, medan man läser om hur President Putins storryska ambitioner applåderas av högernationalister, drabbar det politiska livet i Sverige som en Tsunami. Min sista blogg 2013 handlade om Sverigedemokraterna. Liksom min mest lästa och kommenterade 2014, där jag kritiserade förslag om långtgående inskränkningar i mänskliga rättigheter från en av deras riksdagsmotioner. ”Efter en lång mörk kväll kommer en kristallnatt”

För Centerpartiets del började året med ett rekordlågt väljarstöd. Med 2,8 % som lågvattenmärke blev resultatet i EU-valet en mirakulös återhämtning. Tyvärr kom inte Kent Johansson tillbaka till parlamentet som jag hoppats, men det var nära och tack vare Fredrick, Kristina och Kent var vi ytterst nära ett andra mandat och det hade blivit Kents. Nu får jag istället glädjen att ha Kristina Yngwe som riksdagskollega. Hon och jag har skrivit fler motioner tillsammans som man kan läsa om i det här inlägget, just i slutet av den allmänna motionstiden i november.

På EU-valdagen var jag åter inlagd på sjukhus och tämligen ointresserad både av det och resultatet i Ishockey VM-finalen. På onsdagen den 21 maj hade jag varit ute och motionscyklat och på natten väcktes min fru av att jag krampade och var okontaktbar. Det var starten på ett märkligt dygn som jag minns med fascination, förvåning och skräck. Jag hade fått epilepsi, blev inlagd på sjukhus med medicin och restriktioner, bland annat mot att under minst sex månader köra bil. Inte bästa upptakten på en valrörelse att strax innan sommaren drabbas av ny sjukdom. Möjligen har jag varit oaktsam, för ganska snart var jag tillbaka i riksdagsdebatten och Almedalsbesöket blev av som planerat. Minnena från den tiden är lite oklara och jag var väldigt chockad den där veckan i maj. I månadsskiftet skulle jag dessutom ha öppnat Bygdegårdarnas Riksförbunds stämma i Blekinge. Ledsamt men oundvikligt att missa det.

Ett nytt verktyg i kommunikationen på Sociala medier kom till nytta under våren. Bambuserkontot fylldes på med det mesta och varierande kvalité. Ta gärna en titt här. Överst finner du en film från det enda alliansframträdandet under valkampanjen. Några inslag från valrörelsen med bland annat migoch Jenny, samt ett antal mer eller mindre KurtOlsson-liknande reportage och intervjuer som det här, bara några dagar efter operationen. Ettav mina bästa, med argument som ännu är aktuella om S-Mp-regeringens dubbla budskap om jobb och byggande. Det ligger 53 filmer för påseende med ett varierat utbud av intervjuoffer, Alex Bengtsson, Claes Åkerberg, Jenny Axelsson, Rudolf Antoni (som intervjuade mig hos Fastighetsägarna i Göteborg), Eskil Erlandsson, Michael Kaucky, Mikael Kulanko, Henrik Olsson, Beatrice Martinez (när vi vände ryggen åt Jimmie Åkesson i Kungsbacka) m.fl. Dagen innan EP-anfallen spelade dethär in, på ämnet antibiotika i djurhållningen hos lantbrukare i Valinge.

Valet i september gick bra. Mest glädjande är det att Centerpartiet i Kungsbacka återtog den position som jag lämnade. Fredrik Hansson är nu både ordförande i Servicenämnden och Kommunalråd, dessutom andre vice ordförande i Kommunstyrelsen. Jag tog med bred marginal mig in i riksdagen med hjälp av personkryss. Där hamnade vi i opposition och förberedde oss inledningsvis för ett aktivt, konstruktivt och kritiskt arbete, där målet är att stärka Centerpartiet och Alliansen inför valet 2018. Nu utbröt budgetkaoset den 3 december och Stefan Löfven aviserade extravalet, som i dagarna istället blev en decemberöverenskommelse. Detta ligger nu så nära i tiden att det inte tjänar något till att beskriva. Det aktualiserar åter frågan om att hålla Sverigedemokraterna utanför varje form av inflytande i parlamentet. I november ritade jag en bild på kometen P67 och skrev några rader om vad jag menade. Tecknandet har återupptagits och sprider glädje åt en del, kanske mest mig själv.

När vi summerar upplevelserna under 2014 så är det kanske den oväntade resan till Bangladesh som etsat sig fast starkast och det faktum att jag vid sidan av bostadsfrågor getts en möjlighet att flankera Kerstin Lundgren i utrikesfrågorna. Resan summeras i flera bloggar från november och sammanfattas i denna som skrevs i december.

Det är fullt fokus på bostadspolitiken och inför 2015 hoppas jag på att byggande och investeringar i bostäder blir en av centerpartiets huvudfrågor och lösningar. Nu blir det inget val i mars, utan helt vanlig politisk debatt om sakfrågor. Det blir ett år där jag hoppas sjukdom, skador och tidsbrist inte hindrar mig från att träna för Göteborgsvarvet (som jag är anmäld till), Bockstensturen (MTB) och andra utmaningar. Det finns orosmoln på den politiska himmelen. De flesta har jag varit inne på här. Jag hoppas kunna resa tillbaks till Georgien någon gång och återknyta kontakten med mina vänner där.

Dem, alla ni som nämnts här, min familj, släkt, vänner gamla och nya grannar i Kungsbacka och Gällinge, facebook-kompisar, twitterföljare. Harald, Majvor, Anne, Millis, Kerstin, Kristina, Maria, Anders W Johnsson, Gisela, Monica, riksdagskollegor, många av er har jag inte nämnt. Jag vill tacka er för allt ert stöd och önska er ett gott nytt år!

Ola Johansson
Centerpartiet

Inga kommentarer: