Levada do Piornais - Stadslevadan västerut till Soccoridosdalen

Måndag den 23 februari, 10 km, 3 tim. 

En riktig levadavandring som tog sin början bara ett par kvarter ovanför huvudvägen. Följer man gatan förbi hotell Casa Branca, där vi bodde 1987 kommer man till idrottsstadion som renoverades för fullt. En massa gator är avstängda, men väl framme vid levadan går det inte att ta miste.

Efteråt fick vi läsa och höra att det inte sällan händer att vandrare blivit rånade just här. Det är tråkigt, men inte speciellt ovanligt i någon storstad att turister är måltavla när de rör sig i kvarter som ligger utanför centrum. 

Bebyggelsen och bananodlingar kantar levadastigen

Själva promenaden gick mestadels genom bebyggda områden, förbi betande kor, kacklande höns och genom flugsvärmar. Man får passa sig för hundbajs, annars är det ganska lätt. På de brantaste ställena där levadan var smal med höga murar nedåt på en sidan och uppåt på den andra fanns det staket att hålla i. En riktig levada har nästan ingen fallhöjd alls, utan rinner stilla längs bergssidan. På sina ställen finns det små dammluckor med hänglås som öppnas när vattenreservoaren behöver fyllas på och de små trädgårdslanden och åkerplättarna vattnas. Här är den vanligaste grödan banan. Vid den här årstiden kan man se stockar med gröna antydningar till frukter och en blomma i botten. När klasen ska mogna omsluts den i en blå påse, med Gud vet vilka, kemikalier.

Brantare, bergigare på sluttampen

Efter bebyggelsen blir det bergigare och brantare, när man kommer in i dalen. Här är klippan uthuggen och flera korta tunnlar måste passeras som man får böja sig djupt för att komma igenom. Slutpunkten för vår del blev byn Pinheiro das Voltas som man kommer till om man följer en trappa uppåt till en väg, som leder ner till huvudvägen där bussar tog oss hemåt. Ett par vägar passerades och oftast lätt att hitta levadan på andra sidan men under motorvägen fick man gå en bit längs huvudvägen till byskolan.

Guideboken var ofta framme.
Vart leder nu den här trappan?

En bra start som gav en känsla för vad en levada är och de olika naturtyperna. Att kunna passera förbi människors hem och arbeten på fälten, känna lukter, att höra ljuden från kyrkklockors klang och människors samtal är en upplevelse i sig. Alla ödlorna som rasslade ut och in i det torra gräset och mellan stenar i de flera meter höga murarna längs sluttningarna, paddornas kväkande och hundarnas skall nerifrån dalen tog bort mycket av motorljudet och känslan av att befinna sig i utkanten av en storstad.

Ola & Kicki Johansson

Vill du läsa om våra andra vandringar? Följ den här länken: Alla vandringar