Här i närheten bodde vi sist ön besöktes med kompisarna Morgan och Marie vintern 1987, då vi väntade Elin i slutet av maj. Att det inte blev så mycket vandring den gången säger sig självt. Det är ju också först nu på äldre da'r som vi kommit på att detta med att resa för att gå kan bli något att satsa på under några år framöver.
Utsikt över Funchal i sluttampen av vandringen Från Monte till Funchal hamn med kryssningsfartyg. |
Resmålet befolkas av äldre par, mer eller mindre rörliga, en del barnfamiljer och få ungdomar. Lite förvånande är det att just den målgruppen väljer ett resmål som är så kuperat och illa anpassat för människor med funktionshinder. Nu finns det ännu gott om taxibilar, trots att reguljärbuss till och från centrum var lätta att finna och billiga att resa på med det laddningsbara kortet.
De enda förberedelserna var den obligatoriska guideboken Top 10 och en vandringsguide som heter "Vandra på Madeira" av Anita och Birger Løvland. Den kom senast i svensk översättning 2003 och de norska resenärer vi träffade hade en ny upplaga med sig. Kartor och guider kan säkert köpas på plats och jag kan rekommendera att ladda ner appen Madeira WalkMe till IPad. På den gavs olika förslag och lite information om hur man reser till start- respektive slutpunkt. Något som skulle visa sig vara en lika svår uppgift som själva vandringarna. Vi hade bestämt oss för att inte vara med på några gruppresor, undvika taxi och avstå från rådet att hyra bil.
Vi åkte med bussbolagen SAM som trafikerade den östra delen av ön och flygplatsen, Rodoeste som gick västerut och norrut, samt HF:s gula bussar som trafikerade Funchal ut till kommungränsen. Således kommer man inte ända till Camara de Lobos. Hade vi vetat det kunde vi nöjt oss med att ta taxin dit och inte hela vägen till hotellet på söndagen när det bara gick att resa med taxi utanför stan, till söndagspris.
Alltnog. Vi gjorde totalt 5 vandringar med guidebok eller andra hjälpmedel.
Siffrorna motsvarar vandringarnas numrering i boken "Vandra på Madeira" av Anita och Birger Løvland.
Två vilodagar bara och det behövdes, en med utflykt till staden Port Moniz i nordväst och den andra, med museibesök av skilda slag (kyrkokonst, respektive madeiravin) och lite shopping. Kombinationen vandring på förmiddagen och poolen på sena eftermiddagen visade sig fungera bra. Madeira har samma tidzon som västra Europa och har därför senare soltimmar än vad klockan visar.
Ola och Kicki Johansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar