Byggprognoser går det inte att flytta in i

Regeringen slår sig för bröstet över att byggandet ökar men problemet kvarstår. Bostäderna är dyra och där de byggs fortsätter priserna att skena. Regeringen står handfallen inför denna utveckling och får befogad kritik av tre debattörer i GöteborgsPosten, SABO:s VD Anders Nordstrand och Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och Jan Siezing på installatörsföretagen.

Andelen hyresrätter minskar och skälet till det är att det är betydligt lönsammare att bygga för den ägda marknaden. Boverkets prognoser pekar på ett behov om 710 000 bostäder fram till 2025 och att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Det är ingen absolut sanning. I själva verket har vi ett bostadsbestånd som är underutnyttjat och framförallt en trögrörlighet som gör att de bostäder som skulle behövas mest, den så kallade ”billiga hyresrätten” inte finns tillgänglig för dem som behöver det mest. Det är unga, nyanlända, ensamstående med låga inkomster i städerna som förlorar, liksom orter som har en efterfrågan, men som lider av låga marknadsvärden.

Regeringens subventioner är verkningslösa och byggbonusarna belönar sådana kommuner som skulle byggt ändå. Investeringsstöden går till lägenheter som endast de största och mest kapitalstarka bostadsföretagen klarar att bygga. Peter Eriksson och Magdalena Andersson strösslar med skattemedel. De tar från de fattiga och ger till de rika, när de istället borde se över de regler som hämmar bostadsinvesteringar i fattiga förorter, småkommuner och landsbygder.

Kommunala bostadsföretag som verkar i sådana miljöer hämmas av kraven på direktavskrivning och avstår därför från att bygga nytt och renovera, trots att behovet finns. Övergången till ny lagstiftning vilken har tvingats fram som en följd av EU-medlemskapet är det inte mycket att säga om. Men regeringen borde utreda förutsättningarna för att kringgå den när det gäller särskilda behov av bostäder för äldre, unga eller nyanlända. Den borde förbättra förutsättningarna för att kunna låna till bostadsinvesteringar genom utökande kreditgarantier eller så kallade landsbygdslån. Den borde också analysera vad det beror på att en så liten andel av miljonerna som avsätts till Boverket för hyresgarantier inte används.

Många kommuner har tillgångar de inte tillåts utnyttja i form av attraktiva strandnära lägen för bostäder. En friare tolkning av strandskyddslagen, där allt som inte är uttryckligen är förbjudet borde tillåtas, kan tillämpas redan nu om berörda Länsstyrelser verkligen vill. Kortare och enklare planprocesser, färre överklaganden och snabbare lovgivning behövs, men gör störst nytta där det redan byggs mycket.

 För att öka rörligheten behövs det nyproducerade hyresrätter. För att dessa, som ofrånkomligt byggs till högre kostnad med högre hyror, ska kunna utnyttjas måste de efterfrågas av sådana hushåll som redan bor. Därför behöver rörligheten öka med lägre flyttskatter och nya boendeformer som attraherar äldre. Hyresskillnader måste också utjämnas så att rörligheten också inom bestånden ökar. Den hyresreglering som finns är det verkliga skälet till att det fortfarande inte byggs hyresrätter i den omfattning som skulle behövas. Det borde även Marie Linder och Anders Nordstrand förstå vi det här laget.